Korsbetningen och massgravarna
Slagfältet utanför Söderport där massgravarna från 1361 grävdes ut och chockade hela forskarvärlden.
Korsbetningen är ängsmarken strax utanför Söderport som gett namn åt slaget 1361. Namnet betyder att markerna vid korset användes som betesmark för stadsbornas boskap, och korset syftar på stenmonumentet Valdemarskorset som restes ungefär tio år efter slaget. Det är här de döda från slaget begravdes i hast i flera massgravar, och det är dessa gravar som gjort platsen världsberömd. När gravarna öppnades i början av 1900-talet – med stora utgrävningar 1905 och 1928–1930 ledda av Bengt Thordeman – blev det en vetenskaplig sensation. De döda hade i sommarvärmen begravts så snabbt att de inte hunnit plundras: de bar fortfarande ringbrynjor, brynjehuvor och plåtrustningar. Sammanlagt påträffades resterna av över 1100 människor. Fynden är idag ovärderliga för forskningen om medeltida krigföring och skador, och delar visas på Gotlands museum och Historiska museet i Stockholm. Marken hörde till cisterciensklostret Solberga, vars nunnor begravde de stupade strax norr om klosterkyrkan – därav den fortsatta kopplingen mellan slagfältet och klosterruinen.
Snabbfakta
- Slagfält och massgravar från slaget 1361
- Namnet kommer av betesmark vid Valdemarskorset
- Utgrävningar 1905 och 1928–1930
- Över 1100 individer funna, många i full rustning
- Begravdes så snabbt att de inte plundrades
Visa på kartan Alla platser i Visby